"Stjärnorna vaknar till liv när det är mörkt. Jenna brukar ligga och titta upp mot dem, mot stjärnhimlen, när hon inte kan sova. Förr om kvällarna brukade mamma komma och lägga sig bredvid henne. Då låg de där och småpratade, hurlängesomhelst, om allt och om inget, om viktigt och oviktigt, och stjärnorna spred ljus i det mörka. Detta var förr."
Den här texten visar att Jenna, hur trött hon än blir på sin mamma ibland, saknar henne väldigt mycket. Jenna saknar sin mamma som hon var förr, innan hon blev så sjuk som hon är nu. Jag tror att Jenna och hennes mamma hade ett väldigt nära förhållande och att de pratade om allt med varandra. Jenna känner inte att hon kan prata lika mycket med sin mamma om sitt eget liv eftersom allt hela tiden handlar om mamma. Hon är trött på att ta hand om sin mamma samtidigt som hon inte vill något hellre än att vara med henne medan hon fortfarande finns där.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar