1900-talets tekniksprång

1910-tal

T-Ford
T-Forden var en bilmodell som kom ut på marknaden år 1908. Det hade funnits bilar innan T-Forden.
Både andra Fordar och bilar av andra märken men just T-Forden var revolutionerande. Henry Fords affärsidé var att göra billiga bilar, alla skulle ha en egen bil.
Vid den här tiden kom det en ny idé om hur man skulle driva fabriker som kallas scientific management. Det innebar att man skulle effektivisera arbetet i industrierna. Det plockade Henry Ford upp i sin produktion och införde rullande band i sina fabriker. Det innebar att man hade någon som satt vid sin station och satte dit t.ex säten på alla bilar medan någon annan satte på hjulen på alla bilar. Det gjorde så att bilen blev billigare. Med det hade Ford uppnått sitt mål, alla hade råd att ha bil.

De finns både positiva och negativa konsekvenser med att alla fick bil. Det var de positiva konsekvenserna som märktes först. Helt plötsligt behövde folk inte jobba lika nära sitt hem, de kunde till och med jobba i en annan stad! Det ledde till att de städer som byggdes vid eller efter den här tiden t.ex Los Angeles växte och blev ofantligt stora. En annan positiv effekt just då var att problemet med hästgödsel på gatorna försvann. Folk tyckte det var fantastiskt! Gödseln hade legat och luktat och man hade råkat trampa i det, och så helt plötsligt försvann den. 
De negativa effekterna syns först senare och det kanske är därför som bilen fick såpass stort genomslag med T-forden. När Ford hade haft sitt rullande band i fabrikerna i några år märkte fabriksarbetarna av t.ex ryggbesvär eftersom de gjorde samma rörelser dagarna i ända. På 50-talet började man misstänka att luften blev förorenad av avgaserna från bilarna, trots misstanken redan då har man ännu inte riktigt gjort något åt det. En negativ effekt som vi märkt av först i nutid är trafikproblemen i städerna som utvecklades när T-Forden kom. På grund av att alla fick bil behövde de inte skaffa sig tunnelbana, buss eller liknande vilket nu leder till extrema bilköer.
Jag tycker att T-Forden var en bra uppfinning för tiden, den var ett stort kliv framåt för utvecklingen inom bilindustrin.

Tändstickan
Tändstickan uppfanns redan på 1600-talet, men den var då gjord av gul fosfor som kunde självantända. Inte nog med att tändstickorna orsakade bränder, fosforn var giftig och de som arbetade på tändstickfabrikerna dog i förtid.
Därför tog Gustaf Erik Pash 1844 fram en säkerhetständsticka som istället gjordes med ofarlig röd fosfor i ett plån som man drog tändstickan mot. På den här tiden var röd fosfor dyrt och säkerhetständstickan slog inte igenom.
1855 gjorde två bröder ett nytt försök genom att utveckla Pashs idé, men tillverkningen var ännu inte effektiv vilket gjorde tändstickorna onödigt dyra.
1864 hade priset på röd fosfor sjunkit och man började arbeta med att ta fram en maskin som kunde effektivisera tillverkningen, den kom 1892.
1917 tog Ivar Kreuger initiativet att slå samman Sveriges alla tändstickfabriker och bilda Svenska Tändsticks AB. 1930 kontrollerade Svenska Tändsticks AB 60% av världsproduktionen av tändstickor.
Om vi fortfarande hade haft gul fosfor tändstickor hade vi säkert haft betydligt fler bränder. Ivar Kreugers tändsticksimperium lånade ut pengar till många stater och när hans koncern föll efter Wall-street krashen påverkade det väldigt många. Till skillnad från 1930 kontrollerade Svenska Tändsticks AB 1938 bara 20% av tändstickspruduktionen i världen.

1940-tal

Atombomb
Den drivande kraften till utvecklingen av atombomben var andra världskriget. Man ville såklart ha ett mäktigare vapen än fienden om inte för att använda det så för att hota med det.
Vissa forskare insåg vilka förödande krafter man skulle släppa lös med en atombomb och försökte förhindra att man skapade den.
Under tiden man utvecklade atombomben i USA testade man den under marken. När det var klart att de allierade skulle vinna kriget även om fredsavtalen inte var påskrivna ännu hade USA inte fått tillfälle att testa sitt nya supervapen som de ville. De såg ett tillfälle och fällde två bomber över Japan. Precis som många förutsett var konsekvenserna förödande. Sammanlagt vid de två bombningarna dog 170 000 människor direkt eller ett par dagar efter attackerna.
Konsekvenserna av bomberna förutom att det dog så många direkt var stora. Både Hiroshima och Nagasaki blev helt utplånade. Förutom att städerna i stort sett var borta var resterna väldigt radioaktiva. Av de som överlevde fick många senare missfall, cancer, deras barn blev missbildade m.m. Det är något som fortfarande påverkar världen.
De positiva effekterna av atombomben är inte många, men en är att vi har kärnkraftverk. I kärnkraftverk smäller små kontrollerade atombomber hela tiden. Nästan hälften av Sveriges el kommer idag från kärnkraftverk. Vissa tror också att atombomberna indirekt stoppade ett tredje världskrig. Under kalla kriget hotade hela tiden USA och Sovjetunionen varandra med att attackera med atombomber. Eftersom båda länderna visste att det andra landet skulle komma med en motattack direkt om de sprängde en atombomb i motståndarlandet. Ingen ville få en atombomb i sitt land efter att ha sett vad som hände i Japan. Det var så det kalla kriget höll sig kallt.


Syntetmaterial
Under andra världskriget blev det mesta bristvaror, allt som inte var livsnödvändigt gick till armén. Det gjorde uppfinningsrikedomen hos folk stor.
En stor del av kriget gick ut på att fienden skar av transportvägar för viktiga material för varandra. T.ex skar Japan av Storbritanniens transportväg för gummi till Thailand. Gummit var väldigt viktigt för att tillverka däck av olika slag till kriget. Därför började man fundera på hur man skulle kunna tillverka konstgjort gummi av olja. Det lyckades och nuförtiden görs nästan ingenting i guttaperka gummi längre.
Ett annat exempel är nylonet. Man behövde stora mängder siden i kriget men japanerna stoppade även transportvägen till Kina. Resultatet blev nylonet, en slitstark tråd som användes istället för siden i fallskärmar.
Efter kriget hade fabrikerna massor av nylon över, det ledde till uppkomsten av t.ex nylonstrumpan som gjorde många kvinnor överlyckliga, nu kunde de köpa strumpor som var lika sköna som silkesstrumpor men betydligt billigare. Efter syntetmaterialen kom har vi inte släppt dem. Idag hittar vi syntetmaterial överallt.
Många syntetmaterial är gjorda av olja som är icke förnyelsebart vilket betyder att oljan förr eller senare kommer ta slut. I nuläget säger forskare att om vi fortsätter använda olja i samma takt kommer den att vara slut runt 2050. Det kommer att påverka vårt samhälle väldigt mycket, vi kommer behöva komma på ersättningar till både bensin och många syntetmaterial.

1960-tal 

Datorn
Den första datorn kom redan på 40-talet då den användes i kriget som en ren räknemaskin för att räkna ut t.ex koder. Men det var först på 60-talet som datorn började användas mer som den gör idag. Då kom man på att datorn kunde användas till mer än att räkna. Så egentligen var datorn från början ingen konsumentprodukt vilket man idag lugnt kan säga att det är. Någon såg möjligheterna i datorn som konsumentprodukt i slutet av 60-talet, om en maskin som var så smart användes till annat än att räkna skulle det kunna förändra världen.
1964 kom det datorer som man kunde installera olika program på och 1975 kom den första persondatorn som hette Altair.
Konsekvenserna av datorn som den ser ut idag är att vi kan hålla kontakten mycket lättare. Man kan skicka ett meddelande till någon i Australien lika snabbt som till någon i Göteborg. Det gör att även information om vad som händer i världen kan transporteras mycket snabbare, vilket är positivt! T.ex om en farlig sjukdom sprids kan man snabbt varna andra länder som då hinner vidta åtgärder.
En annan följd är att vi rör mindre på oss. Ungdomar sitter hellre inne framför datorn än de är ute och rör på sig.  

Kemiska vapen i Syrien

Det har skett gasattacker som krävt hundratals liv i Syrien. Vem som är ansvarig för attackerna vet man däremot inte. Regimen i Syrien skyller på rebellerna och tvärtom. Många länder tror ändå att det är den syriska staten som bär skulden för attackerna.

OPCW står för: Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons, alltså organisationen för förbudet mot kemiska vapen. Organisationen ser till så att FN:s kemvapenkonvention följs runt om i världen. Alltså är OPCW inblandad i utredningen om gasattackerna i Syrien.
OPCW får Nobels fredspris i år med motiveringen "för sitt omfattande arbete med att avskaffa kemiska vapen". Enligt OPCW själva har de minskat de kemiska vapnen i världen med 80%.

Jag tycker att OPCW är värdiga vinnare av fredspriset. De är ju aktuella just nu också i och med gasattackerna i Syrien. Man vinner ju en ganska stor summa pengar när man vinner Nobelpriset och med de pengarna och uppmärksamheten som de kommer att få kanske de kan göra mycket för freden i Syrien som verkligen är akut. Men jag hade tyckt att det hade varit väldigt roligt om Malala Yousafzai hade vunnit.

Bokrecension om Ninas resa

Ninas resa av Lena Einhorn

förlag: Norsteds

Boken som är en polsk judinnas berättelse om andra världskriget, har sin början i Juli 1937. Då beskrivs Ninas liv som en vanlig åttaårings liv. Hon är på väg för att resa till New York över sommaren med sin mamma.
Hitler hade redan då makten i Tyskland men det var ingenting som Nina märkte av eller ens tänkte på. Två år efter bokens början går Tyskland till attack mot Polen och det är nu Nina märker skillnad. Hon är tio år och gammal nog för att förstå vad som händer när hennes familj tvingas att flytta in i gettot.
Boken är verklighetsbaserad och det är Ninas dotter som skrivit ner sin mors historia efter ett antal intervjuer. Nina bestämde sig redan innan kriget var slut för att om hon överlevde så skulle hon berätta, det var hon skyldig dem som inte klarade sig.
Jag tycker att Ninas berättelse är oerhört tragisk och rörande och jag blir arg för att världen lät det här hemska hända.
Jag tror dock att boken hade fångat mitt intresse mer om den hade varit skriven i ett annat format. Nu är den skriven precis så som Lena fick den berättad, det är Nina som berättar vad som händer inte man själv som är Nina. Det kan vara så att jag bara är ovan för efter ett tag kommer man in i det.

Ninas liv var verkligen något att berätta om. Det är nästan som en film, det var så många gånger hon blev räddad av enbart tur och intuition.
De viktigaste personerna i boken förutom Nina är hennes starka beslutsamma mamma Fanja och hennes ansvarstagande bror Rudek. Man får även möta hennes pappa, resten av hennes stora släkt och många av hennes vänner.

Ninas resa v.41

 Text
"Operation skördefest" torde vara ett av de mest cyniska namn som någonsin givits en massaker. men så kom den att kallas. Namnet myntades förstås av förövarna.
Det var i månadsskiftet i oktober-november 1943, exakt ett halvår efter överflyttningen från Warszawas getto, som ett antal av de judiska arbetarna i arbetslägren runt Lublin plötsligt blev utkommenderade att gräva diken.

Samma order gick ut i Trawniki där Schultzfabriken var utlokaliserad, i Poniatowa där Többens var utlokaliserad och i Majdanek dit många av de övriga som återfanns i Warszawas getto tagits.
Arbetarna upplystes om att man behövde dikena för "splitterskydd" eller, enligt en annan uppgift, luftvärnsförsvar.

Rykten hade börjat surra i lägren.

"Nu inväntar vi de saker som komma skall", skriver Helene Chilf i slutet av oktober. "De kommande dagarna kommer att föra med sig något nytt."

Mellan klockan fem och sex på morgonen dök de upp. Det var den 3 november 1943, och de olika SS-förbanden hade snabbt förflyttats till Lublinområdet från så långväga platser som Auschwitz, Poznan och Königsberg. Det behövdes många män för att utföra dagens ohyggliga arbete.

I Majdanek var namnuppropet den morgonen ovanligt kort och de icke judiska fångarna blev därefter ombedda att gå tillbaka till sina baracker. I arbetslägret i Trawniki fanns i princip bara judiska fångar, så där krävdes ingen uppdelning.

Bilen med de stora högtalarna hade ställt upp i lägret. Musiken var öronbedövande, det lär ha varit marscher och en del valser av Johann Strauss.
Det makarbra musicerandet satte igång satte igång samtidigt som den första gruppen arbetare från Schultz leddes över arbetslägerområdet till gränsen mot utbildningslägret.
Där blev de ombedda att klä av sig nakna och lägga sina kläder på en hög med alla andra kläder. Sedan blev de tillsagda att springa.
Vid de stora dikena - för de var flera stycken - stod fyra,fem beväpnade män vid varje.

De nakna judarna beordrades gå ner i dikena och lägga sig. Sedan sköts de till döds.


Dikt
   Vid ett berg uti en dal
 på det alltför sköna näset
     låg jag sommarnatten sval
 och sov sött i gröna gräset
     på en blomster-huvudgärd,
         som mig blev förärd,
         drömma blev jag lärd;
           om jag glömde,
           vad jag drömde,
     vor` jag drömmen inte värd. (...)
Av: Johan Runius

I koncentrations- och arbetarlägren var det med största säkerhet fult, smutsigt och helt fruktansvärt.  Man kan stå ut med att det är fult och smutsigt runt omkring en. Men att leva under ständigt dödshot, att inte veta om man någonsin kommer att träffa sin familj igen varje gång man går åt skilda håll, då krävs det en oerhört stark människa för att inte ge upp allt hopp. Det enda som kan hålla hoppet uppe vid en sådan här situation är att man drömmer om en bättre framtid. Dikten beskriver någon som ligger i gräset och sover, helt fri och lycklig. I slutet av dikten beskriver författaren att om man inte drömmer är man inte värd någon dröm. Det stämmer bra i det här fallet. Inte att man inte är värd att leva drömmen. Men om man inte drömde i lägren var det nog svårt att behålla livsgnistan tillräckligt länge för att kunna ta sig ut och leva drömmen om frihet.