bokuppgift v.19

 Jag

Jag andas, men får ingen luft
Jag lever, men känner inget liv
Jag ler, men slocknar sekunden efter
Jag vill, men finner inget mod
Jag längtar, men det finns ingen längtan
Jag önskar, men finner mig lägre och längre där i från
Jag ser, men andra kallar mig blind
Jag vill känna mig fri, men blir bara mer instängd
Jag drömmer, men vaknar snabbt och inser att det inte var annat än ännu en dröm
Jag gråter, men alltför sällan så det syns
Jag tiger, trotts att det är så mycket jag vill säga
Jag fryser inom mig, vad kan värma
Jag förlorar, tid och rum,… försvinner…
Jag kämpar, men varför
Jag lyssnar, men vill inte höra
Jag försöker förstå, men förstår mindre och mindre
Jag låtsas må bra, men masken är för tung för att alltid bära. Den blir alltför synlig för andra…
Jag bryr mig, men finner mindre och mindre ork…

Den här dikten tycker jag passar väldigt bra till texten Per läste. Jag tror det är såhär Jenna känner sig just nu. Det är på grund av att hon känner såhär som hon senare blir kompis med Ullis som lever mer farligt. Jenna vill känna att hon lever igen. Sen hennes mamma blev mer sjuk orkar hon bara inte bry sig så mycket längre. Om hon skulle låta sig själv bry sig så mycket som hon egentligen gör skulle  det slita för mycket på henne. Ända sedan Jennas mamma blev sjuk när Jenna var liten har Jenna skyddat sina egna känslor genom att ta hand om sin mamma. Hon har inte fått visa sig svag, hon var tvungen att vara stark i sin mammas ställe. Nu när hennes mamma inte bor hemma längre och det inte är hon själv som tar hand om henne är hon rädd att hennes känslor som hon gömt någonstans långt inne skulle komma fram. Jag tror att det är ganska vanligt i sådana här situationer att man försöker stänga in sina känslor och visa sig stark.