Intervju med Alex Dogboy
-Nu är jag på plats här i Honduras för att intervjua Alex, en fattig...
-Dogboy!
-Va?
-Jag heter inte Alex längre, jag heter Dogboy!
-Jaha, okej. Nu är jag på plats här i Honduras för att intervjua Dogboy, en pojke som lever på gatan med sina hundar. Just nu har presidenten i Honduras inlett en nolltolerans mot hemlösa. Soldater kör gatorna upp och ner för att föra bort alla de tycker ser misstänkta ut. Har någon du känner blivit bortför Dogboy?
Ja, alla i mitt gamla gäng blev bortförda men jag hann springa därifrån.
Det måste varit hemskt för dig!
Jag är van vid att hemska saker händer för dem som bor på gatan.
Men du är annorlunda från andra gatupojkar, du har nämligen ett arbete!
Ja jag arbetar hos fru Leti, hon har hjälpt mig mycket. Jag får hjälpa henne att ställa i ordning hennes stånd på morgonen och att plocka ner det på kvällen. Jag får mat och pengar i lön.
Du är väldigt ren för att leva på gatan.
Jag får duscha och tvätta mina kläder i en videobutik som tack för att jag hjälper till att städa där.
Det är ju jättebra! särskilt nu när soldaterna arresterar folk åt höger och vänster bara de har smuts på knäna. Hur gör du för att klara dig från soldaterna?
Du får inte berätta det här för någon annan va?
Nejdå! Vi är här för att visa för resten av världen hur eländigt ni har det här.
Okej, just nu bor jag tillsammans med några andra hemlösa i en husruin. Det finns lås på dörren så ingen annan kommer in.
Planerar du att fortsätta bo där när soldaterna drar sig tillbaka?
Nej! Jag gillar inte att bo i hus, jag känner mig instängd. Jag måste ut och leta efter mina hundar.
Har de rymt?
Dom har blivit stulna.
Fruktansvärt! Nu tackar vi dig Dogboy för intervjun och hoppas att du hittar dina hundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar