2. Fanja var en mycket bestämd kvinna. Hon kom från fattiga förhållanden och var van vid att behöva ta för sig för att få det hon ville ha. Hon måste ha varit mycket begåvad för att få stipendiet som behövdes för att komma in på medicinskolan, om hon inte bara gjorde det på ren vilja. När det gällde Fanjas barn var hon inte den mamman som man kramade och pussade på. Hon höll dem på lagom avstånd. Kanske tänkte Fanja att hennes barn på det sättet skulle lära sig att precis som hon ta för sig mer.
3.
Hemkomst
Min barndoms träd stå jublande kring mig: o människa!
och gräset mig hälsar välkommen ur främmande land.
Mitt huvud jag lutar i gräset: nu äntligen hemma.
Nu vänder jag ryggen åt allting som ligger bakom mig:
mina enda kamrater bli skogen och stranden och sjön.
Nu dricker jag visdom ur granarnas saftfyllda krona,
nu dricker jag sanning ur björkens förtorkade stam,
nu dricker jag makt ur det minsta och spädaste grässtrå:
en väldig beskyddare räcker mig nådigt sin hand.
(Oktober 1922 Edith Södergran)och gräset mig hälsar välkommen ur främmande land.
Mitt huvud jag lutar i gräset: nu äntligen hemma.
Nu vänder jag ryggen åt allting som ligger bakom mig:
mina enda kamrater bli skogen och stranden och sjön.
Nu dricker jag visdom ur granarnas saftfyllda krona,
nu dricker jag sanning ur björkens förtorkade stam,
nu dricker jag makt ur det minsta och spädaste grässtrå:
en väldig beskyddare räcker mig nådigt sin hand.
Dikten valde jag för jag tänker att det är så Nina känner när hon äntligen kommer hem till Polen igen. När hon kommer hem känns allt underbart. Saker som hon kanske inte uppskattade innan hon åkte har plötsligt blivit väldigt vackra. Bilden valde jag för att tjejen på bilden ser ut att ha väldig hemlängtan precis som Nina. Hon tittar ut på det vackra landskapet men ser det liksom inte utan längtar istället hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar