fredag 27 september 2013

Ninas resa v.38

"Jag gick efter henne en bra bit", minns Nina. "Och jag vädjade till henne att komma tillbaka. Men hon fortsatte bara att gå."
 De fortsätter tillsammans, i samma hastighet, men med ett par meters mellanrum. (...)
"Jag försökte stoppa henne", säger Nina. "Jag försökte. Men hon blev mer eller mindre arg på mig, för att jag försökte hindra henne från att förena sig med sin mor och sin bror."
Och så tillägger Nina: "Sen försvann dom bara. Jag såg dom aldrig mer"

Verktygets klagan
Livet sjönk för mig tillbaka i blå rök.
Jag står höjd över allt
med intet över mig än den hotande kopparhimmel,
den jag regerar.
Varför lyftes denna börda på människoaxlar?
Varför slöts mitt hjärta i järnpansar?
Får jag icke vara människa?
Nattsvart sorg ligger vägen bakom mig,
mellan rosa skuggor irrar jag en hemlös gud.

Stycke för stycke bröt du ur mitt hjärta, övermäktiga gud,
och gjorde mig till ditt redskap.
Jag tillhör dig med kropp och själ
och med resten av mitt förpantade liv.
Jag gråter. Tårarna falla där jag går,
den stenhårdes tårar.
Var finner min mun ännu ord till klagan
i obevekligt överflöd?
Mina nätter och dagar
äro skrivna i din bok, o gud.
Intet tillhör mig på jorden,
icke så mycket som en blomma.
O att vara den rikaste!
Att ha det skrivet på sin panna
att leka ödets underliga lek
på nödens bud.

Av: Edith Södergran


Den här dikten handlar egentligen om ett verktyg som klagar på sin lott i livet, men jag tycker att det passar bra in i sammanhanget. Inte bara till texten utan också till hela situationen Nina befinner sig i just nu. Ninas situation liknar en slavs, hon jobbar utan betalt och äger nästan ingenting. Det enda hon har kvar är sin familj och släkt och när också de börjar försvinna är den enda sysselsättningen som finns kvar att hålla sig vid liv. Celinka var en tid Ninas nästan enda och bästa vän, den enda hon kunnat prata med om allting. Nina blir fötvivlad när hon förstår att även Celinka kommer att fösvinna från henne gör hon allt hon kan för att övertala Celinka att stanna. Efter att ha följt efter Celinka ett tag inser Nina att det inte är någon mening med att fortsätta, Celinka har bestämt sig.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar